Mjau, jag vet att många tycker att det är underbart med sommar och sol och värme.
Matte och jag hör inte till dem.
Eller Matte gillade faktiskt värme innan hon blev sjuk.
Men nu tål hon varken värme eller kyla.
Och jag har ju mörk päls som blir alldeles för varmt i solen.
I alla fall när det är stark sol.
På kvällen däremot tycker jag om att vara i solen.
Så Matte och jag tog en lååång siesta i ett mörkt sovrum idag igen.
Långa siestor är alldeles för underskattade om ni frågar mig.
Dessutom röstar jag på att vi går och lägger oss tidigt.
Jag är nämligen kvällstrött.
När solen har sjunkit ner i havet vill jag gå och sova.
Om jag inte får vara ute och jaga nattfjärilar.
Men det är ganska sällan som jag får det.
Tyvärr.
Mjau!

Mjau, jag har inte så mycket att säga idag.
Förutom att det är för varmt.
JAG VILL HA GLASS!!!
Mjau!

Mjau, det finns en hel del skygga katter som inte gillar att bli fotograferade.
De morrar, fräser eller till och med slår mot kameran.
Eller så gömmer de sig.
Själv var jag inte heller någon linslus direkt.
Men jag vande mig ganska snabbt, eftersom Matte envisades med att fota mig i tid och otid.
Och om man är en bloggkatt måste man naturligtvis ställa upp på mängder med bilder.
Numera bryr jag mig inte.
Men många skyggisar rör sig mer obehindrat när man lägger undan telefonen.
Till exempel den här lilla fröken.
Det är mycket fart på henne när man inte försöker att dokumentera henne.
Hon fick mycket tid med Matte idag.
För en av katterna som Matte brukar träffa hade öroninflammation och var inte på humör och några andra var ute i rastgården i det fina vädret.
Men den här damen gillar att umgås med Matte mer än att gå ut.
Är ni ute mycket nu?
Mjau!

Mjau, om ni frågar mig så kan man aldrig vara för nära.
Närheten mellan två varelser som älskar varandra är mycket vacker.
Man kan visa mycket kärlek genom kroppskontakt.
Och jag vill visa Matte min kärlek många gånger varje dag.
Även när jag inte pussar, buffar eller stryker mig mot henne så vill jag alltid vara nära.
Jag vill känna hennes hjärta slå och hennes andetag.
Då mår jag som bäst.
Mjau!

Mjau, idag har Matte planerat penseerna.
Hon trotsade sin onda finger men tejpade den ordentligt så att det inte skulle komma jord i såret.
Och hon avböjde alla mina erbjudanden om hjälp.
Naturligtvis höll jag mig ändå ganska nära, redo att gripa in om det skulle behövas (eller ges chansen).
Allt förlöpte tyvärr helt odramatiskt förutom lite spilld jord.
Och sedan placerade Matte penseerna på mycket obekväm kravshöjd.
Det tyckte jag var väldigt oförskämt.
Jag lyckades knappt få in en tass i blomlådan när hon hade vänt ryggen till.
Men jag lyckades i alla fall få lite jord på tassen.
Ibland får man nöja sig med det lilla.
Jag ska klura ut i lugn och ro hur jag kan gräva upp penseerna så småningom.
Det är ju det som livet handlar om.
Att gräva och sedan lämna fotspår.
Ja, en del av livet i alla fall.
Sedan har jag legat i min koja på balkongen och tittat på solnedgången.
Jag tycker om solnedgångar.
Mjau!